theshemale.blogg.se

om hbtq frågor och mina tankar om min transvetism och heteronormen

inget stoppar mig nu ingen

Publicerad 2016-10-18 15:54:38 i Allmänt,

den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det men hur länge är gränsen átt vänta ett år?, ett och ett halvt år för mig i allafall då jag påbörjade resan men sex år av blod, tårar och förvirring är över, en önskan att vara sig själv. nu äntligen får jag det. plötsligt kom samtalet som jag väntat på, inga jävla kliniker kan stoppa mig nu. inga jävla psykologtanter kan ställa jobbiga frågor. risker finns med allt men huvudsaken är väl att man är lycklig.

 

jag har länge funderat varför jag inte gjort detta tidigare, 25 år det är ändå ganska gammalt, detta med trans blev levande för mig som 18 åring, jag förstod att jat var bi redan som 15 åring. jag visste att jag vill ha ett kvinnligt könsutryck, (2009 gick jag i pride i trosor och ´handväska för första gången) och det var så häftigt och jag kände mig så fin. blev mer och mer intresserad av kvinnokläder, associerar. men jag var tillsammans med tjejer, förstod inte då begrepp som queer och ickebinär men jag fattade tidigt att jag inte bara vara man. jag hade kunskap men inte den kunskapen jag har nu. hade en förebild, det var då jag åkte med en transkvinna som jobbade som taxichaufförer annars fanns det ingen. jag var förvirrad. 

 

länge såg jag mig som hen men alltid ville jag leva efter ett kvinnlig könsutryck, det var som nått hängde över mig.  Jag lät det komma fram ibland och då mådde jag som bäst och det var överväldigande. jag la ifrån mig det könsutrycket ibland men innerst inne förstod jag det var rätt och det är klart vem vill gå i samma tre blusar i månader framöver så jag var tvungen att inte alltid ha det könsutrycket

 

socialstyrelsen tog bort kravet för tvångsterlisering för transpersoner 2013 och jag visste då visste att man var tvungen operera för att få leva som sitt upplevda kön men när det togs bort så föll en del av bitarna på plats. 2014  kom jag ut och började klä mig i kvinnliga kläder varje dag, tog studenten som kvinna. då jag också såg att man kunde lägga till ett kvinnligt namn, utan gå igenom behandling så jag gjorde det. det var bra men jag ville mer och maj 2015 inledde resan till den jag är idag

 

så nu tar vi nästa steg i skapelseberättelsen där man smörjer med östrogen gel varje dag . en ´gång i månaden får man en spruta som blockerar testoteron

 

 

, ta görs hela livet resultatet blir att man får kvinnliga former, skägget försvinner, rösten blir ljusare, håret på kroppen minskar.

 

 

så nu kör vi, också en andledning till att skriva i bloggen mer då det faktiskt händer något

 

the final countdown

Publicerad 2016-10-01 23:10:23 i Allmänt,

var lite för het på gröten i det förra inlägget visserligen var det dagar kvar till processen skulle börja men det las på yttligare 10 dagar på det. på tisdag har jag telefontid med gyneklogen sen blir det att plundra apoteket.
hormonebehandlingen består av två huvudgrejer, det ena på är att tillföra östrogen och det görs i gelformv varje dag, dessutm så ges en spruta en gång per månad som stoppar testoronet som ska bort.


det känns så rätt och jag känner mig som ett barn på julafton för jag har velat göra det här så länge. jag har hatat min kropp så väldigt länge. det ska bli skönt att dessutcom få bröst som jag verkligen vill ha, alla dagar man har klämtc på mina platta mansbröst.

onsdag eller  torsdag kör vi, the final countdown

skönt att det kom fram att det finns en annan person än jag på jobbet som är HBTQ. ni som tror att det spelar väl ingen roll människa som människa liksom men det är som att en invandrad person som kommer till en miljö och inte kunna kulturen eller språket. man känner sig ensam och utstött. det finns en hbtq kultur eller kultur och kultur mer om att heteronormen är så inrotad i samhället att det kan vara svårt för hbtq personerx att vara sig själva i rädsla att bli utstötta på grund av intolerans men också ha någon som förstår en till 110 procent
läst en del transfobiska kommentarer efter att norge låter unga transbarn byta namn, pronomen som barn. vi finns vi är få men vi finns, get use to it

 

just det ser frameot föreläsningen på skolan nu på onsdag. hjälper jag någon öppna ögonen har är jag nöjd

 
 
 

 

 

då kör vi

Publicerad 2016-09-21 15:27:04 i Allmänt,

jag vet inte om jag gått ner tillräckligt i vikt heller och om jag överhuvudtaget får hormoner. får jag ett negativt besked på grund av det ska jag svälta och bo i gymmet.


men något jag lärt mig av livet är att det är ingen dans på rosor och att man ska ta det lugnt och vänta och se vad som händer men jag har ju också svårt med att vänta och det är mycket tankar i huvudet som ibland gör allt allt blir för mycket.


men jag lever effter mottot "har jag stått ut med sig själv så länge kan jag göra det ett tag till.

ja just den 5 oktober ska jag föreläsa för min gamla skola om mig, min medverkan i boken "i mitt namn en bok att vara trans" tack Lena  "Lenny" thomasson för chansen

 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

transan

transexuell Male to female, dessutom sitter jag i rullstol .feminist, HBTQ aktivitist, heteronrormsutare och normkrossare

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela