theshemale.blogg.se

om hbtq frågor och mina tankar om min transvetism och heteronormen

funderingar

Publicerad 2015-11-24 23:06:51 i Allmänt,

har just sett född i fel kropp om transgender barn som tidigt förstod det var födda i fel kropp väldigt tidigt. Den yngste var george som fyraåring förstod att han var en en pojke..

Även om jag var i övre tonåren då tankarna kom och som vuxen började leva öppet som transexuell så känner jag igen i dessa barns tankar också problemet med föräldrar och omgivningen.

Det är lättare att komma ut som barn . Dels för att stora delar av indentiteten inte har formats än och man själv inte har formats tillräckligt som människa. som tonåring har man ju levt en stor del av livet på ett visst sätt och det var många gånger då jag så åtta åriga paddy och blev avundsjuk på henne där hon gick runt och handlade rosa och glitter. allt handlar om mognad och jag vet inte om jag var så "killig" då heller. jag brukar säga att mitt liv började vid 13 års ålder. före det är bara "förvirrat" i det mån att jag inte minns mycket och mycket annat hände i mitt liv. Som sagt har ju en funktionedsättning som gör att jag inte kan göra så mycket heller som är typiskt för killar. När jag tänker tillbaka efter ha sett domumentären ser jag bara förrvirring dock var jag urusel på social interaktion och den killkompis jag hade kunde jag inte gjort så mycket galet med. det är svårt för människor men funktionedsättning också så det är var bara förvirrat.

hur som helst caitlyn jenner har kom ut som 65 åring och för många kan det gå till övrigt. allt handlar om mognad men att se en fyra/fem åring ta det besluter är helt häpnadsväckande. Forskare har röntgat och sett att en MTF har en hjärna som en biologisk kvinna och tvärtom. Jag har ju en hjärnskada, kanske min hjärna inte var välutvecklad och förstå det här förän i övre tonåren

sanningenn ristad i sten

Publicerad 2015-11-24 11:58:00 i Allmänt, kroppsuppfattning, resan,

träffade en kurator i dag på transmottagningen. hon ställde frågor. det var som en intervju som mycket annat på motagningen. fick ett papper som både skrämmer och lugnar. det tar alltså två år innan man kan påbörja steget. ett år av samtal, dysfori och tankar. det gäller hålla modet uppe och stå upp för den man är. fortsätta med de könsmarkörer man använder och fokusera på det själsliga som det handlar men som alla vet ska själ och kropp gå i samklang. medvetandet hos en människa gör medvetandet av det man ser så tydligt och då blir det en dysfori.'


Kändes i hjärtat att rösten redan är ljus och går att för en kvinnlig könsmarkör. jag vet hur jag låter och har alltid undrat om den men i all dysfori kan jag le.


det jobbigaste är ändå det biologiska könets namn som vissa fortsätter och använda. det gör ju det för det går efter papper och där står det biologiska könets namn och pronomen . Omgiven som känner mig har svårt att ändra pronomen är svårt efter alla dessa år och där jag glad att folk försöker och använder det som ska. problemet är myndigheter och de som på andra sätt känner mig igenom papper. det använder ju namnet för att de ska följa pappret. att gå in och ändra det är både svårt och olustigt då hen kanske inte har kunskap, missaktar eller på något sätt reagerar negativt på det hela.


Den balansen vill jag få bort men det kommer ta 3 - 4 år att göra det. under den tiden kommer balansen att vara förvirrande att använda flera olika könsidentiter i olika sammanhang. det finns de som lever så med flera identiter men det är inte jag!


Dock förstår jag att kallar med 3 - 4 fyra månaders mellanrum för att man ska landa och att man ska låta tiden ha sin gång för att se om man vacklar eller ångrar sig men det borde gå till fall till fall. jag lever efter transidentiten och försöker leva efter den i det verkliga livet så mycket som möjligt. dessutom har transindenditen varit en del av i mer än sju år.

vi får se när jag skriver, nästa gång blir slutet av januari. många inlägg blir tjatiga.

 

dysforins vagga

Publicerad 2015-11-19 14:23:44 i Allmänt,

 
 


på tisdag ska jag till transmotagningen och träffa en kurator vilket är skönt. Dock är det så mycket mer jag önskar ska hända. framförallt då det gäller det fysiska. allt bli rövknullad och varje dag se människor man vill vara men inte kan uppnå, kvinnor och tjejer.


Transmottagningen tillhör psykiatrin och transexualism är inofficellt en psykisk störning men dock har transexualism tagits bort som sjukdom men då jag besöker transmotagningen är det i samma hus som som bipolära, deprimerade, schiofrena och andra människor med andra psykiatriska sjukdommar finns vilket känns ohehört obehagligt och konstigt då man för flera år sedan tog bort transexualism som en sjukdom.
Jag var där på ett återbud och fick fylla i en lapp om psykiatrika sjukdomar. Då det visade sig att jag inte hade några är ifrågasättandet av lokal lika aktuellt


Det är inte bara de fysiska heller. Matilda är det namn som ska användas men i vissa sammanhang använder jag båda namnen eller ett namn. värst blir det när folk ringer som jag har berättat om att jag använder namn som de inte har och så uppstår förvirring. har känt mig så oherhört förvirrad då man använder sig ett namn och går in i ett annat.
positivt är att jag är gla kåta män uppvaktar om snuskiga saker. en kille ville se mig naken men jag visar mig inte offentligt om jag inte har vissa könsmarkörer.

 

 
 
 

 

 

 

Om

Min profilbild

transan

transexuell Male to female, dessutom sitter jag i rullstol .feminist, HBTQ aktivitist, heteronrormsutare och normkrossare

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela