gott nytt transår
det sista låter över drivet jag men det är ju en HBTQ blogg så. läget är förhållande vis lugnt men dysforin är inte rolig och väntan påtaglig.
men först till det positiva.jag är öppen i min transidentitet och fler i omgivningen vet och att släkten försöker använda rätt namn och pronomen, vilket är bra. Jag känner starkt stöd.
Men när folk ringer kan jag svara Matilda men dem som ringer vet bara mitt biologiska kön jag fick vid födseln. Då svarar jag hellre inte med något namn. hellre att jag är namnlös i telefon än använda det namn som blev fel då jag föddes.
Att varje dag se vackra kvinnor och inte kunna ta efter är frustrerande. det kan handla om allt från hår till kläder och kroppar tex är jag väldigt frustrerad att jag inte har kvinnoben andra attribut som jag kan bli väldigt avundsjuk på är smala slanka kroppar som inte är sjukliga med smala armar och ben. Jag vet att hormoner inte löser något men kropps och ansiktsbehåringen ska bort och jag ska ha långt hår och långt svallande hår som försöker odla men med hjälp kan det bli så långt jag vill och ligga kvar
rösten och testoteronet är ett problem och jag försöker lägga rösten ljus men det är svårt.
hur som helst går jag i väntans tider och ibland är det svårt och slappna av. jag har tålamod men det är svårt ibland man påmins varje dag om detta.
hur som helst livet går vidare.
